Tisdagen den 11 november var det dags för Göteborgsbandet med rötter i Dalarna, Detektivbyrån, att inta Musikhuset i Växjö. Musikhuset - för den som inte vet - är någon sorts ungdomsgård med replokaler, inspelningstudios, fik och, där jag mest uppehöll mig, en konsertlokal för runt 150 personer.

Innan Detektivbyrån äntrade scenen värmde smålandsbandet Liquid Ham från Jönköping upp med fartig och tämligen hård blipblop. Det var hos många segment av publiken mycket uppskattat. Personligen uppskattade jag storeliga ett nästan kvartslång Sonicmedley (mestadels - vad jag kunde höra - från Sonic 3 till den klassiska Segakonsollen Megadrive II). Stora delar även förutom Sonicmedleyt andades en hårdare variant av tv-spelsinfluerande plipblop med en ganska gedigen ljudbild bestående av ett gäng synthar och en märklig pinne som skapade något mystiskt sågliknande vibratoljud. Jag vet i ärlighetens namn inte vad ett sådant instrument kallas, men häftigt var det. Dock tror jag att deras musik, tyvärr, hade passat bättre i en trängre och något mer alkoholstinn miljö. Även om valda delar av Musikhusets publik kunde svänga loss sina lurviga synnerligen rejält även utan berusande drycker tror jag för min del att lokalens tak hade lyft ytterligare några decimeter om det hade funnits en liten bar i någon hörna.

Efter Liquid Hams uppvärmning var det så dags för kvällens huvudakt Detektivbyrån som klev på scenen någon gång vid 20:00 på tisdagskvällen. Och jag har aldrig sett musikhuset så fullt, inte ens när indiestjärnorna Laakso eller Billie the Vision and the Dancers har gästat samma lokal, vilket väl skvallrar om vilken popularitet de melodiska klockspelsklämtarna från Götet skapat sig. Om Liquid Ham endast bygger sin musik medelst syntar så vet alla som hört Detektivbyrån att det förutom en uppsättning syntar också förekommer fasligt många mer instrument och prylar som åstadkommer deras musik. Jag själv inhandlade deras skiva Wermland efter spelningen, och på konvolutet till i alla fall vinylskivan kan man läsa om vilka instrument som använts under inspelningen av skivan - där står följande: "we played: drums, accordion, vibraphone, case, drawing pin piano, glockenspiel, klicker, mellotron, music box, pen, scissors, shoes, synthesizer, tele cables, traktofon". Även om de inte har med sig alla dessa pryttlar när de skall framföra sina alster för en livs levande publik på lokal så har de ändå samplat mängder med ljud som ligger på deras usb-minnen som pluggas in i deras skinande nya syntar. Vad som tas med och ställs upp på scenen framför publiken är två syntar, ett klockspel, en trumma med pads, en sax (av typ hushållssax, inte blåsinstrumentet) samt ett dragspel på vilka de tre medlemmarna spelar.

Vad som saknas är ett micstativ med tillhörande microfon, vilket inte behövs eftersom ingen av medlemmarna sjunger. Det hindrar dock inte spontan allsång sprudla upp här och där i publiken under några av de mer kända låtarna. Avsaknande av sång hjälps dock upp med att bandmedlemmarna mellan låtarna presenterar sig själva, låtarna, musiken etc. på ett mycket trevligt och spontant sätt. Vad man kan säga om själva spelningen är att det svänger, det svänger som katten. Jag har aldrig varit med om att en ungdomsgård gungat i den utsträckning som det gjorde kvällen den 11:e i Växjö (då inräknat mina ungdoms dagars discon på liknande inrättningar). Det finns - kort sagt - inget negativt jag kan säga om spelningen. De bra låtarna avlöser varandra, stämningen är god, bandet verkar glatt och spelsuget och publiken är sugen på galej och på Detektivbyrån. Efter tre timmar har den bubbla av glädje och musik som Detektivbyrån byggt upp under kvällen och jag beger mig ner till stadens centrum för att hitta något att inmundiga - antagligen med ett leende som antagligen såg lite fånigt och alldeles för glatt ut för Växjö en kall tisdagskväll i november, men vad kan man säga, jag hade just upplevt Detektivbyrån.

Kristoffer "Koffa" Larsson