Features från VäxjöPuls

Första skåning ut på scen för att underhålla var Jesper Rönndahl som nästan studsar in på scenen. Han inleder med att förklara varför han kallas för vetenskapskomiker genom att dra skämt om feta planeter, placebotester med diabetiker, hur det skulle se ut om man talade kursivt, versalt eller med parenteser. Han upplyser publiken om hur olämpligt det är att använda kroppens inglasade balkong - pungkulorna, som vattenpass.  Jespers luriga minspel och kroppspråk är tillsammans med hans vetenskapliga akademikerskämt en väl fungerande kombination.  

Även om Jespers halva av kvällen inleds något trevande då han i princip spottar ur sig skämt utan någon vidare koppling till varandra, lyckas han fånga upp publiken framåt slutet av timmen. Han lockar till många skratt och utan några pinsamma tystnader.  När Jesper lämnar scenen och ger plats för Emil Jensen byter rummet atmosfär. Från att stämningen varit lättsam och skojfrisk övergår den till att bli något mer allvarlig och lite lågmäld.  Jag blir hänförd av Emils retoriska skicklighet.

Från det att han kommer in på scen får han kontakt med publiken som väntar på vad som komma skall. Han publikfriar flitigt och medvetet, bland annat genom att nämna att Växjö är en av hans favoritstäder som han alltid återkommer till under sina turnéer. Han bjuder på välkända låtar som exempelvis "Sudditjuven" och "Så får du mig ändå" men överraskar med en ny låt. Det är mixen av singer-song writersång och spoken word och som kräver eftertanke som trollbinder publiken.  Även om stämningen som sagt är något allvarligare så får Emil Jensen publiken att skratta med sina träffsäkra och sarkastiska monologer.

Arrangörerna, KLUBB, skall ha en eloge för bokningen för det visade sig, denna kalla onsdagskväll i januari, att vetenskapshumor och tragikomisk humor från Skåneland är en lyckad kombination.

Emilia Johnsson