Ingen sommar utan Reggae, sjunger Markoolio i årets stora sommarplåga. Men här i Växjö har reggaen lysts med sin frånvaro, i stället har regnet öst ner och en bättre beskrivning av sommaren är "Ingen sommar utan regn..." Trots att regnet fallit under dagen, sken solen upp och himlen visade sin rätta färg när Rix FM festival anlände till Växjö. Med sig hade de en stor del av den stora svenska artisteliten. Stortorget var fullpackat med entusiastiska växjöbor, gamla som unga. Alla kom för att få en chans att se artisterna som vi hör på radion varje dag, alla de artister som vi inte kommer undan ifrån.


Karl-Oskardagarna är Växjös ända riktiga festival. Som inbiten kronobergare och växjöbo har jag besökt festivalen ett antal gånger och minnena är flera, både goda och de som är mindre bra. Det är först på senare år som festivalen, eller ska vi kalla den gatufesten i stället, fått sitt stora genombrott och lockat populärare artister. Artisterna som har uppträtt genom åren har varierat i kvalité. Men under förra året slogs nog rekord. Då uppträdde Växjös stolthet, och numera Sveriges stolthet, The Ark. Jag minns inte den exakta publiksiffran, men det var det mest besökta evenemanget sedan Gyllne Tider besökte Växjö under sommaren 2004. Med det förra årets bejublade konsert i bakhuvudet var mina förväntningar ganska lågt ställda innan jag anlände till Rix FMs Festival. Vilket nog var bra. För kvällens konsert tillhörde inte bland de bästa jag bevittnat. Min något kritiska inställning kan visserligen beror på att jag i vanliga fall inte är så positivt inställd till den musik som spelas på den kommersiella radion, finns givetvis undantag.

Fast jag ska väl inte klaga egentligen. Artisterna med Markoolio, Danny och Magnus Carlsson i spetsen gjorde nog så gott de kunde och de levererade det som växjöpubliken förväntade sig att höra och se. Vi fick höra alla de hitlåtar som vi hört på radion. Markoolio bjöd på "Ingen sommar utan Reggae", Magnus Carlsson sjöng meldofestivallåten "Live forever" och från Danny fick vi höra "Tokyo".

Nja - är väl mitt betyg på Karl-Oskardagarnas första kväll. Fast jag kanske inte är rätt målgrupp för denna musik. Jag tror däremot att min lillasyster trivdes. Tyckte mig se henne längst fram, skrikandes på ett sätt som tonårstjejer bara kan göra när de ser sockersöta Ola och Danny uppträda. Men för mig, kille i 25 års åldern var inte detta rätt. Jag vill höra The Ark igen. För nästa års upplaga av Karl-Oskardagarna beställer jag en konsert med Växjös stora hjältar, The Ark och Melody club. Om vi får den drömkonserten nästa år kommer jag med flera att njuta och uppskatta musiken.

Per Jodenius
jodenius.blogspot.com