Man har ju hört historier.
Om ett band med Oasiskomplex och taskig attityd.
Så lite nervös var man när fötterna placerades innanför dörrarna på Kafé DeLuxe's övervåning. I bakgrunden spelades lite "random" musik på låg nivå och bordet i hörnet tvärs emot baren var dukat med lite kaffe och fika, och runt om satt rock 'n' rollens räddare; De bittra Borlängeborna.


Tobias: Välkomna till Växjö!

Bandet: Tack så mycket.

Tobias: Ni har ju varit iväg på Grammisgalan nu, hur var det? Ni vann ju pris.

Björn Dixgård (sång, gitarr): Det var roligt, det var lite så att alla känslor kom efter det priset.

Gustav Norén (sång, gitarr): Det är ju branschens pris och vi är ju ganska arga på branschen.

Andreas: Det måste ju kännas märkligt att få ett pris av en bransch man inte gillar.

Björn: Ja, det är lite konstigt. Måste ha funnits någon som hotade dom med pistol.

Tobias: Känns det som om ni blivit åsidosatta av branschen tidigare då?

Björn: Ja vi blev inte ens nominerade för vår debutskiva. Jag vet inte vilka det var som blev nominerade, men det var massor av grupper.

Gustav: Det känns som om de har gjort allt de har kunnat för att inte ge oss något liksom.
Eller också är man jävligt bitter när man kommer från Borlänge.

Andreas: Ligger bitterheten i Borlänge-generna?

Gustav: Ja absolut! Men man kan sammanfatta det hela med att det var roligt i alla fall. Roligt att vi alla var där och våra kompisar var där så det blev en bra fest liksom.

Björn: Det var ett bra sätt att fira alla våra framgångar.

Andreas: Hur går det till efteråt på en sådan där gala, när man stängt igen portarna och kastat ut alla vanliga människor?

Carl Johan Fogelklou (bas): Man går vidare till ett annat ställe. Annexet var det väl? Ja, sedan så är det fest.

Björn: Jo, precis, det är som vilken fest som helst. Mycket branschfolk, Tommy Körberg var där bland annat.

Tobias: Om vi ska gå in på er senaste platta så ska ju den tredje plattan vara ganska svår i och med att man ska fästa sin position.

Gustav: Det är alltid lite klurigt att göra en skiva, innan man kommit igång och så. Men när man gjort två-tre låtar brukar det rulla på.

Andreas: Men hur går det till när ni skriver låtar då?

Björn: Jag och Gustav brukar göra demos i Garage Band, sedan så lyssnar alla på det och kommer med åsikter.

Andreas: Blir ni oense ibland om vad som är bra och vad som suger?

Björn: Ja, ibland, men ganska sällan...

Gustav: Nej, men har man 30-40 låtar så får man ju sålla liksom. Det bästa är ju egentligen att spela in 10 låtar och släppa, sedan spela in nästa tio låtar och släppa dom. Jag tycker inte om att sålla för mycket, för det blir sådär "best-of" skivor liksom. Det ska vara lite dåligt. (skratt) Nej, men du vet, även dom bästa skivorna finns det dåliga låtar med på, men det är ändå en nerv i det.

Björn: Det är bättre att dokumentera i stunden liksom, har man tio låtar så spela in dom.

Carl Johan: Den kritiken fick vi ganska mycket av gamla kompisar på första albumet, att det låter som en jävla hitkavalkad bara. Ett singelkalas helt enkelt.

Björn: Vi försökte på den här skivan att inte skriva sådana där hits som hade en refräng, men sedan blev det ju så på varenda låt ändå.