Samma tanke slår mig alltid när jag står där framför DeLuxe-scenen och väntar på att kvällens stjärnor skall göra entré: "Hur fan ska de få plats på scenen?" Men väl däruppe visar grabbarna att det inte är storleken som räknas. I alla fall inte i sådana här sammanhang.

Den karismatiske sångaren Kristofer Östergren spenderar halva tiden på scen och halva på det lilla räcket som löper precis framför den ikväll lite väl tama publiken. Medan de pumpande basslingorna fick fart på mina fötter, stod många väldigt stilla.


Melody Club levererar den ena fantastiska danslåten efter den andra ikväll; "Baby", "Last Girl On My Mind", klassikern "Palace Station", "Destiny Calling", "Electric" och framför allt BeeGees-flörten "Fever Fever" som vägrade lämna mitt huvud under några timmar. Detta är också lite av bandets problem, ibland tappar låtarna sina egna identiteter och flyter ihop till en lång, men ack så välutförd, diskopopdänga. Det blir lite kaka-på-kaka-effekt av det hela.

Under en av mina favoritlåtar, "Crash", från senaste plattan "Scream" var det någon i min närvaro som, ja för att uttrycka det milt, släppte väder. Det luktade helt enkelt apäckligt, vilket gjorde att låten jag väntat på under kvällen blev något förstörd av mina rinnande ögon och nästan-kräkningar.

Kvällens höjdpunkt är den otroligt explosiva bassisten Niklas Stenemo tillsammans med showmannen Kristofer som rockade könshåren av oss. Energin riktigt sprudlade kring dem.

Kvällens mindre bra grejer bestod, förutom redan nämnda kroppsodör, en grymt inaktiv publik och det faktum att Kristofer inte riktigt fixade de höga tonerna. Sammanfattningsvis var det dock en härlig kväll i dansens tecken.
Och kom ihåg killar: det är inte töntigt att skaka lite rumpa ibland!

Andreas Johansson