Fyra snabba frågor till vinnarna.

Fyllda av Thomas Di Levas budskap gav vi oss ut till det alltid lika kärlekstörstande Campus för att göra en liten, men naggande god intervju med vinnarna av vår tävling där två kärlekspass till spelningen kunde erövras. Under en balkong med dov belysning, där fredagskalaset var i full gång, mötte vi upp våra frihetsuppfyllda själar vars hjärtan rörde sig i takt till de kosmiska bakgrundsljuden. Deras namn är Sara Louise Bengtsson och Sofie Nilsson och de var nu båda redo att ta Stallarna med storm och föra vidare budskapet de tagit till sig under Di Levas livsbejakande predikningar.


Vad tyckte ni nu då om konserten?

- Det var häftigt, väldigt speciellt. Man bubblar av kärlek och det känns som om man tagit med sig något därifrån. Man känner sig lycklig.

Har ni lyssnat mycket på Thomas Di Leva tidigare?

- Nej, det här var väl mer en impulsgrej. Man har ju hört hitsen, men inte mer än så. Visste inte riktigt vad man skulle vänta sig.

Vad var det absolut bästa respektive sämsta med spelningen?

- Det bästa var att man släppte allt när man satt där. Det kändes som om all kärlek var riktad mot oss personligen! Det sämsta kan nog ha varit damen som ville sänka ljudet.

Om man nu får fråga, vad önskade ni er vid kärleksropet?

- Kan man ju inte säga! Nej, men kärlek handlade det om i alla fall. Det var skönt att man tog med sig känslan ut när man stod och väntade på bussen. Han gav något tillbaka, trots att publiken var lite väl "svensk".

Tack så mycket, gå nu ut och sprid kärlek bland studenterna ikväll!

Andreas Johansson