David övertygar oss, nu är det inte långt kvar till de börjar, och visst var det värt den långa väntan efter allt teknikstrul!
Ljudet exploderar ut i lokalen när de river av första låten: "A heart & a hand & the love for a band", som är en av många höjdpunkter på nya plattan "Stop the Tape! Stop the Tape!".

David Fridlund låter bättre än någonsin när han ömsom spottar, skönsjunger och skriker ur sig de känsloladdade sångerna han skrivit.
När de tar sig igenom "The End" och "Until the Sadness is gone" från förra plattan börjar kaoset framför scenen.


Magnus Bjerkert spelar musik med hela kroppen, vare sig det är gitarr, trumpet, orgel eller handklapp, och Conny Fridh dansar som en galning med sin bas svängande i takt: De är taggade våra kära medborgare!
Under låten "48h" dansar Conny ut i publiken och ser så där lycklig ut som bara en musiker hög på adrenalin kan vara.
Trots att något rötägg gör sitt bästa för att förstöra stämningen genom att hamra på synthen vid scenens framkant, låter det skitbra!
Under "Graycoated Morning" och klassikern "Song Against Life" exploderar publiken och den där svettiga klubbspelningen man älskar blir en realitet.
Det ordinarie setet avslutas med en underbar version av titelspåret från senaste plattan, men det dröjer inte länge förrän David & Co ger vika för publikens vilda "en-gång-till-klappande" och kommer ut för att leverera de underbara poplåtarna "And now she sleeps in a box in the good soil of Denmark" och "Divine" från första plattan, och spelningen var verkligen gudomlig! Det här är ett nytänt hungrigt band och Magnus trumpetslingor skriker medan han står på räcket framför publiken och bankar handen i det låga taket.
Och så slutar det.
I ljudkaos och eufori.

Medan man går hem hör man Bon Jovis musik pumpas ut från en ungdomsgård och ett gäng berusade tonårstjejer som sjunger gällt och falskt till en helt oidentifierbar låt. Det är inte utan att man tycker lite synd om dem som inte befann sig på Kafé DeLuxe ikväll.

Ja just det, förbandet hette "New Moscow" och hade väl några fans av sin skeva indierock längst fram, men för egen del var de bortglömda redan efter David & the Citizens första ackord.

Tobias Karlsson
Andreas Johansson