David & the Citizens bildades 1999 och har sedan dess släppt ifrån sig tre fullängdsskivor och en mängd EP's med innovativ och lekfull popmusik av hög rang. Så när det nu blev dags för det tredje släppet, "Stop the Tape! Stop the Tape!", och en aktuell spelning på Kafé DeLuxe i Växjö tog vi tillfället i akt att sätta oss ner med grabbarna i bandet för att snacka om nya skivan, skivbolag och magar.


Det har ett tag figurerat rykten om att bandet skulle byta namn till det något märkliga "Belly Full of Bats". Ryktet startade i en intervju i P3 och ironin i det hela verkade gå vissa fans rakt över huvudet och många blev oroliga. Det hela grundade sig i att John Bjerkert (trummor) översatte ordet "fjäril" fel, istället för "butterfly" blev det "bat" (fladdermus), detta i kombination med den gamla David & the Citizens-låten "Belly Full of Butterflies" och att John tycker mycket om magar resulterade i det "nya" namnet. Men alla fans kan vara lugna, David & the Citizens är och förblir David & the Citizens. Här spårar redan diskussionen ur lite och bandet kommer nästan överens om att magar är deras absoluta favoritkroppsdel, endast David Fridlund (sång, gitarr) motsätter sig och säger att; "det finns andra saker som är mycket skönare".

Hur känns det nu att vara tillbaka i Växjö?

"Vi hade en väldigt bra spelning på Sivans för ett par år sedan", säger Magnus Bjerkert (Trumpet, Orgel, Piano och gitarr). Conny Fridh (Bas) fyller i, med ett leende på läpparna, att det blev en väldigt blöt kväll den gången.
Magnus fortsätter; "Sedan bastade vi och hade killsnack".
Att de hade hela nedervåningen på Sivans till sitt förfogande var helt klart lyckat, berättar David och får kvickt medhåll från de övriga. Där fanns ju en hel bar

David: "Det är trevligt att vara tillbaka i Växjö, för att återknyta till frågan. Jag var här (på Kafé DeLuxe) som soloartist, då var det inte så kul för alla var så fulla och skrek åt oss att gå av scenen"
Alla har varit på Kafé DeLuxe tidigare med olika konstellationer förutom John. Så vad tycker han då om stället?
"Det är fina detaljer, jag gillar lösningen på toaletten. Man kan tvätta händerna där."


Nu har ni släppt det där tredje avgörande albumet som brukar sålla agnarna från vetet. Hur känns det?

Magnus: Det känns väldigt skönt att kunna släppa den skivan. Vi har jobbat väldigt hårt och intensivt och det var en ganska svår inspelningsperiod, så det var skönt att få skörda frukten av det jobbet.
David: Det har tagit så lång tid, det är ju tre år sedan vi släppte förra skivan. För det första är det kula att vi finns kvar som band en gång till.
Alla håller med om klyschan att detta är deras bästa album hittills.

Skivan känns lite mörkare och mer "höstlik" än tidigare alster.

Magnus, som tillsammans med David, är den mest talföre av medborgarna, håller med: Ja det är ju bra, för då är vi ju i alla fall överens med lyssnaren på den punkten.

Vi skulle ju kunna ta upp det här med att "blåspopen" nästan är helt borta från den här plattan, men det tänker vi inte göra eftersom ni redan fått den frågan 200 000 gånger.

(skratt)
Conny: Så mycket blåspop har vi aldrig varit. Vi har spelat lite trumpet och kom ungefär samtidigt som Håkan Hellström.
David tycker det är konstigt för de själva har aldrig tänkt på det, medan alla recensenter och journalister tar upp det.
"Nu har de lämnat trumpeten bakom sig och ett hårdare och mörkare sound", säger David och försöker låta som en av de redan nämnda journalisterna.
Magnus: Folk tänker mer på det än vi gör, vi bara spelar ju. Det är alltid Davids låtar som styr våra arrangemang, så har det varit den här gången också, hur gör vi så att de här låtarna ska ta bäst skruv liksom.
David håller med om att plattan blivit lite rockigare och ruffigare nu när han plockat upp elgitarren och det är mer fokus på trummorna.

Bandet har sedan förra albumet tappat två medborgare och en ny har tillkommit; "Det känns bara bra och naturligt", säger David. "Det känns som om vi är ett jävligt bra liveband. Vi har alltid varit det, men nu är vi ännu bättre".
Många utav låtarna skrevs med de tidigare medlemmarna, men när John kom in spelade de in trummorna på nytt.
Magnus: Och John är ju min bror, så vi har ju känt varandra sedan tidigare.
De båda bröderna kommer överens om att detta är det bästa bandet de spelat i tillsammans, även om Magnus tycker "Rose Club" var ganska bra; vi var 14 bast och var stora i hela socknen, säger John.
Enligt Magnus ska det också finnas en kille som gillade dem, "fast han hade nog aldrig hört oss". Magnus fortsätter att berätta om en legendarisk spelning på en loge på den tiden; "Så gick strömmen mitt under spelningen så jag sprang runt och hittade en full kille med den utdragna sladden i handen. Hoppas det inte händer här i Växjö"

I låten "To Keep You Safe From Harm & Trouble" på nya skivan finns i första versen en del "Tool"-vibbar (amerikanskt rockband), är det något ni tänkt på?

(skratt) "Det var konstigt, den store Tool-fantasten slutade ju". Att de skulle vara inspirerade av dem håller de inte med om, de brukar kalla den "grunge-låten".